36 procent av svenska arbetstagare upplever att deras närmaste chef ofta eller alltid beter sig destruktivt, ett återkommande mönster som medarbetaren upplever som hindrande eller hotfullt. Siffran kommer från Mats Reinhold vid Umeå universitet, och är byggd på ett representativt urval av medarbetare och chefer i samarbete med SCB, och den slår hål på den bekvämaste förklaringen till varför så många mår dåligt av sin chef: att chefen är en dålig person eller har någon form av personlighetsstörning.
Passivt, inte aktivt, är normen
Den vanligaste bilden av en destruktiv chef är den aktivt destruktiva varianten, hotfull, orättvis, arrogant, en person som styr med piska och morot och helt klart föredrar piskan. De förekommer, men betydligt vanligare är det passiva destruktiva ledarskapet: chefen är frånvarande, undflyende, otydlig, tar inte beslut. Det är också svårare att sätta fingret på. Under den typen av ledarskap börjar många medarbetare må sämre och sämre utan att kunna förklara exakt varför, eftersom ingenting dramatiskt har hänt, bara en lång rad obesvarade frågor och uteblivna beslut.
Det är sällan chefens personlighet
Mats Reinhold, som lett studierna, är tydlig med att avfärda tanken att destruktiva chefer skulle vara narcissister eller psykopater. I stället pekar han ut tre förklaringar som ligger i chefens situation och i verksamhetens kultur snarare än i chefens karaktär.
• Social inlärning, man har sett andra chefer agera destruktivt och det har blivit norm.
• Hot mot chefens identitet, när resultaten uteblir eller chefen själv blir illa behandlad.
• Begränsad självreglering, när arbetsbelastningen är för hög under för lång tid för att chefen
ska orka hantera sin egen stress konstruktivt.
Tre organisatoriska brister vars effekt visar sig i en enskild persons beteende.
Priset betalas i tillit, inte bara i trivsel
Konsekvenserna av destruktivt ledarskap är väl dokumenterade: psykisk ohälsa, sämre prestation, lägre tillit till chefen, högre personalomsättning. Mindre känt är att kön spelar en roll för hur det slår. Manliga chefer är mer sårbara för att utveckla aktivt destruktiva beteenden när de upplever medarbetarna som omotiverade, och när chef och medarbetare har samma kön ökar sannolikheten att medarbetaren säger upp sig när chefen agerar destruktivt. Det är alltså inte bara en fråga om enskilda relationer som fungerar dåligt, det är ett mönster som får ekonomiska konsekvenser i form av kompetensflykt.
Kartlägg förutsättningarna innan ni skickar chefen på kurs
Den vanliga reflexen när en chef fungerar dåligt är en ledarskapsutbildning. Forskningen pekar mot något annat: chefens arbetsbelastning, tydligheten i uppdraget och stödet från den egna organisationen väger tyngre än vilken kurs hen senast gick. Gör en systematisk kartläggning av chefernas faktiska förutsättningar innan nästa utbildningsinsats beslutas. Det är förutsättningarna som är vaccinet, inte kursintyget.
Guide: När det brister, Umeå universitet — https://www.umu.se/globalassets/organisation/fakulteter/samfak/institutionen-for-psykologi/dokument/ovrigt/guide_nar_det_brister.pdf

